Jim Westergren

Den 22 juli var dagen vi reste. Mamma kom för att träffa oss vid runt 10 på morgonen för att säga hejdå. Hon hjälpte oss att packa det sista och följde med oss till centralstationen i Malmö.

Sen tog vi tåget till Kastrup och kl 16 gick flyget till Madrid i Spanien som tog runt 3 timmar.

I Madrids flygplats träffade vi sedan Rodrigo, Neydas bror som hon inte sett sedan nästan 4 år.

Han var överlycklig över att se oss och vi tog oss hem till hans studentboende med tvÃ¥ av hans vänner. Vi duschade och gjorde oss i ordning för att sedan ge oss ut i Madrid med nÃ¥gra av hans vänner. Det var väldigt varmt, runt 34 grader fast det var kväll. Vi tittade runt pÃ¥ olika ställen i Madrid, Ã¥t pÃ¥ restaurang och jag tog mÃ¥nga foton. Vi Ã¥kte sedan hem till Rodrigo vid 02 och jag hade svÃ¥rt att hÃ¥lla ögonen öppna – somnade direkt.

Dagen efter åt vi frukost tillsammans och de körde oss sedan till flygplatsen där vi checkade in. Neyda kunde inte hejda tårarna när hon sa hejdå till Rodrigo.

Flyget till Santa Cruz i Bolivia var nästan 2 timmar försenat och vi snackade en hel del med folk som väntade på samma plan och de hade en hel del frågor om Sverige. Slutligen reste vi och en 12 timmars flygresa följde. Tyvärr fanns det inte tillgång till elektricitet på planet så vi kunde inte använda våra datorer för att se på film eller spela men det gick ändå.

I Santa Cruz flygplats tog vi sedan nästa flyg till Cochabamba som tog en halvtimme.

När vi gick ur planet hörde vi folk som skrek efter oss från fönstret på flygplatsbyggnaden och det var Neydas familj, släkt och vänner. En ganska stor skara. Efter vi hämtat våra bagage och fyllt i migrationspapper träffade vi alla som hade väntat 2-3 timmar på oss. Det var en speciell känsla och vi hoppade in i bilar och körde till huset i Sacaba, en förort till Cochabamba. Där var vi väl mottagna och fick mat. Det var mitt i natten så vi la oss och sov gott.